De marknadsgrönas ställningstagande ·

Mer marknader!

Alltför länge har de gamla stora partierna i Finland bedrivit pro-business-politik: skyddat branscher och företag med företagsstöd.

Vi vill främja en bättre pro-market-politik som gör det lättare för nya aktörer och sund konkurrens att växa fram.

Det betyder inte att blint avreglera marknaderna, utan att styra dem mot att lösa verkliga problem så att de bättre tjänar människorna och miljön.

Politikernas uppgift är att sätta mål och spelregler för marknaderna. Om föroreningar, trängsel och belastning på naturen inte har ett pris, blir det för mycket av dem.

Rätt pris på skadeverkningar styr företag och konsumenter mot bättre val. Samtidigt blir ansvarstagande en konkurrensfördel.

Därför vill vi ha mer marknader där de behövs:

  • offentlig upphandling

  • trafiken

  • städerna

  • markanvändningssektorn

Ett gemensamt ställningstagande av de marknadsgröna som jag har medverkat i.

De marknadsgrönas kampanjbild: Mer marknader. Mindre ineffektivitet.

Läs det ursprungliga ställningstagandet på de marknadsgrönas webbplats →

Politisk tröghet, ekonomisk ineffektivitet och skyddet av etablerade aktörer har fått Finland att stanna upp. Det är dags att använda marknadsmekanismen för att lösa ekonomins, klimatets och städernas utmaningar effektivare.

Marknadsekonomin löser de problem vi ger den

Marknadsekonomin är ett effektivt verktyg, men marknadens spelregler avgör vad effektiviteten leder till. I dag använder vi marknader väl i vissa avseenden, men i andra på bekostnad av det gemensamma bästa. Dessutom är vissa aktörer fortfarande strukturellt skyddade från verklig konkurrens. Det vill vi ändra på!

Alltför länge har marknadsvänliga personer i Finland bara haft dåliga alternativ att välja mellan. De gamla partiernas linje kännetecknas av pro-business-politik, alltså att värna etablerade aktörers intressen och hålla ineffektiva företag vid liv med konstgjord andning. Det är inte marknadsvänlighet som gynnar sund konkurrens, utan att försvåra nya aktörers marknadstillträde och hindra den nödvändiga ekonomiska förnyelsen, den kreativa förstörelsen.

Vi vill främja en bättre pro-market-politik, som gör det lättare för nya aktörer och sund konkurrens att växa fram. Det betyder inte att blint avreglera marknader, utan att styra dem mot att lösa rätt problem.

Det innebär att skador som föroreningar, belastning på naturen, trängsel och ianspråktagande av offentligt stadsutrymme måste prissättas. När externa effekter får rätt prislapp får företag och konsumenter ett kontinuerligt incitament att minska skadorna. Marknader styr ofta verksamhet effektivare än politikernas centralstyrda detaljreglering. Politikernas roll är att fastställa mål och spelregler, men lämna utrymme för konkurrens och innovation att hitta de bästa lösningarna.

Samtidigt rättar vi till dagens orättvisa: när den som orsakar skador betalar mer minskar bördan för andra skattebetalare. Ansvarsfullhet blir en ekonomisk fördel. Det öppnar marknader för hållbar affärsverksamhet och nya företag.

De Gröna är Finlands ledande marknadsliberala parti. Vi bygger inte vår ekonomiska politik på att skydda gamla strukturer eller enskilda företagsgrupper, utan försvarar öppen konkurrens, nya aktörer och fungerande marknader.

Till skillnad från de stora höger- och vänsterpartierna har vi inga bindningar till gamla strukturer eller företag att skydda. Hos de gamla stora partierna syns detta i oviljan att skära i företagsstöd som bevarar det gamla.

Vi marknadsgröna vill ha mer marknader där den politiska vänstern misslyckas med sin alltför detaljerade reglering och den politiska högern med sin pro-business-politik. Samtidigt vill vi bygga marknader som bättre tjänar människor och miljön.

Vi föreslår fem åtgärder för att rätta till situationen:

Krav 1 / 5

Mer marknader inom transport

För närvarande stöder skattebetalarna regionalflyg med tiotals miljoner euro årligen. Det orsakar problem som onödiga klimatutsläpp och slöseri med pengar på halvtomma flyg. Det snedvrider också konkurrensen mellan färdsätten och behandlar städer ojämlikt: vissa regionalflyg får bara delvis stöd, medan staten betalar andra fullt ut.

Det offentligas uppgift är inte att upprätthålla efterfrågan på ett färdsätt som inte klarar sig på marknadsvillkor, utan att se till att olika färdsätt konkurrerar med så jämlika spelregler som möjligt.

Alla färdsätt, från bil och tåg till flyg, ska bygga på rättvis konkurrens som beaktar de skador som olika färdsätt orsakar. Valet ska vara individens, inte statens. Den som vill flyga från Jyväskylä till Helsingfors kan göra det på egen bekostnad utan att det offentliga betalar.

Krav 2 / 5

Mer marknader i offentlig upphandling

Den offentliga sektorn är en enorm inköpare i Finland. Offentlig upphandling görs för miljarder euro årligen och har därför stor betydelse för hela samhällsekonomin och marknadernas funktion. Väl genomförd upphandling ökar konkurrensen, får företag att växa, förbättrar tjänster och styr marknader mot mer ansvarsfulla lösningar. Dåligt genomförd upphandling låser den offentliga sektorn till gamla leverantörer, höjer kostnaderna och stänger ute utmanare.

Enligt Konkurrens- och konsumentverket finns det "alarmerande lite konkurrens" i offentlig upphandling: omkring hälften av upphandlingarna får högst tre anbud, och över tusen får bara ett anbud varje år. När konkurrensen är liten försvagas det offentligas förhandlingsposition och risken för alltför höga kostnader ökar. Verklig konkurrens bidrar till att uppdragen går till företag som kan producera tjänster med hög kvalitet, ansvarsfullt och kostnadseffektivt.

Alltför ofta utformas offentlig upphandling så att bara stora och etablerade aktörer kan lyckas. Upphandlingarna är för stora helheter, referenskraven gynnar gamla leverantörer och anbudsförfrågningarna anger lösningen så detaljerat att företagen inte får utrymme att innovera. Det är inte verklig marknadsekonomi, utan skenbar konkurrens.

Den marknadsgröna lösningen är att öppna offentlig upphandling för verkligare konkurrens. Upphandlingar behöver delas upp i ändamålsenliga delar så att också små och medelstora företag och tillväxtföretag kan delta. Onödiga referens- och omsättningskrav måste lättas när de inte är genuint relevanta. Det offentliga behöver föra mer marknadsdialog före upphandlingarna för att inte oavsiktligt utforma dem efter en enda gammal leverantör.

Samtidigt måste upphandling belöna ansvarsfulla aktörer. Det offentliga ska inte bara se på det lägsta inköpspriset, utan marknadsbaserat beakta kvalitet, livscykel, genomslag och ansvarsfullhet.

Krav 3 / 5

Mer marknader i stadstrafiken

Särskilt i huvudstadsregionen har trafikstockningar länge varit ett växande problem. Därför har man planerat en centrumtunnel som skulle kosta upp till 1,4 miljarder euro, vilket skulle höja kommunalskatten i området betydligt. Tunneln skulle behöva byggas med skattemedel: om den finansierades med användaravgifter skulle priset bli så högt att nästan ingen skulle använda den (en uppskattning från 2013 var 7,50 euro per körning).

I stället för att spränga en miljardtunnel i berggrunden är det mycket enklare och förnuftigare att lösa trängseln med marknadsmekanismen. Dynamiska vägavgifter låter trafikanterna själva välja den bästa lösningen. Du kan välja bilen i morgonrusningen om du tycker att det är värt en vägavgift på några euro. I gengäld får du betydligt smidigare trafik och snabbare resor när en del övergår till andra färdsätt. Dessutom uteblir vissa resor helt om de inte upplevs vara värda några euro.

Erfarenheterna av vägavgifter har varit så positiva att ingen stad som har infört dem senare har övergett dem. I Stockholm prövades exempelvis vägavgifter i sju månader 2006. Avgifterna minskade trängseln och förbättrade luftkvaliteten, så stadens invånare röstade i en folkomröstning för att göra dem permanenta följande år. Också bilister uppskattar smidig trafik så mycket att man, när fördelarna väl upplevts, inte har velat återgå till det gamla.

Låt oss möjliggöra vägavgifter också hos oss, så att växande städer får fler verktyg för en förnuftigare och mer marknadsbaserad trafikpolitik.

Krav 4 / 5

Mer marknader i stadsutrymmet

I finländska städer krävs vanligtvis att byggherrar anlägger ett visst antal bilplatser vid nybyggen. Denna parkeringsnorm innebär i praktiken att bilplatsernas verkliga pris döljs för marknaden.

Att bygga en parkeringsplats i Helsingfors centrum kostar tiotusentals euro. Kostnaden är ändå dold i priserna på bostäder och affärslokaler, och bilisterna betalar den ofta inte direkt. Följden är en marknadssnedvridning: offentligt stadsutrymme och dyra byggkostnader subventioneras för bilismen på andras bekostnad, också deras som cyklar eller åker kollektivt.

Parkeringsnormen höjer också boendekostnaderna. När varje nytt bostadshus måste bygga det föreskrivna antalet bilplatser oavsett invånarnas faktiska behov stiger byggkostnaderna och förs till slut över på bostadspriserna. I värsta fall kostar parkeringshallen invånarna mer än de skulle vara beredda att betala för en bilplats på den fria marknaden.

Ett bättre resultat skulle nås genom att låta marknaden avgöra antalet parkeringsplatser: när parkeringsnormen slopas får byggherrar och invånare själva bestämma hur många bilplatser som behövs. I områden med god kollektivtrafik byggs färre bilplatser och boendet blir billigare. Där bilen är nödvändig producerar marknaden bilplatser efter efterfrågan. Stadsutrymme frigörs för effektivare användning, boendekostnaderna sjunker och resandet styrs på marknadsvillkor.

Att slopa parkeringsnormen är ett exempel på hur vi genom att avlägsna marknadssnedvridningar kan få en både ekonomiskt effektivare och mänskligare stad och samtidigt minska onödigt detaljerad reglering.

“Jag har på nära håll sett hur företag förändrar sin verksamhet när incitamenten är rätt. Politikens uppgift är att skapa spelregler där de effektivaste och mest ansvarsfulla aktörerna kan vinna.”

Susanna Sielo

Krav 5 / 5

Mer marknader i skogen och jordbruket

Den misslyckade klimatpolitiken har lett till dåliga incitament och till att skattebetalarna får betala följderna av gamla industribranschers skadliga verksamhet.

Det gäller särskilt markanvändningssektorn och dess del i klimatmålen. Utsläppen från skog och jordbruksmark har blivit ett stort problem, och åtgärderna kräver nu politisk vilja och mod att förbättra situationen.

I praktiken innebär det att exempelvis kostnaderna för skogsindustrins klimatutsläpp håller på att hamna hos skattebetalarna. Det är framför allt ett betydande incitamentsproblem: när skattebetalarna står för notan har skogsindustrin inget ekonomiskt incitament att ändra sin verksamhet.

När lösningarna lämnas åt politiska kohandlar och lobbyister går effektiva åtgärder inte framåt och Finlands kolsänkor försvagas. Markanvändningssektorn måste kopplas till ett strikt, marknadsbaserat system för utsläppshandel. När kolbalansen får ett tydligt marknadspris reagerar marknaden och hittar de förnuftigaste lösningarna. Då skulle också skogsindustrins marknadsföringsbudskap om världens bästa skogsvård bättre motsvara verkligheten.

Låt oss skapa marknader för kolbindning och restaurering av natur. När kolbindning får ett ekonomiskt värde kan skogsägare och landsbygdsföretagare få nya inkomstkällor genom lösningar som är hållbara för naturen. Skadlig och ineffektiv dikning av torvmarksskogar blir olönsam, medan kontinuitetsskogsbruk blir lönsamt utan krångliga stödsystem. Effektiv kolbindning blir en ny, produktiv affärsverksamhet. När förorenaren betalar behöver andra inte längre täcka föroreningarnas kostnader ur egen ficka.

Marknader ger effektivare och rättvisare lösningar

Vi tror inte på en oreglerad vilda västern, men inte heller på centralplanering eller politikers allvetande, särskilt när det gäller vilka medel som ska användas. När verksamhet som orsakar stora skador, som fossil ekonomi eller överkonsumtion av stadsutrymme, får ett verkligt marknadspris riktas incitamenten äntligen rätt.

När marknaden sköter prissättningen hamnar notan för oansvarighet inte längre hos andra, och vi sätter stopp för dagens rofferi där oansvarighet stöds ur andras fickor. Förorenaren betalar och den som orsakar lite skada sparar. Det är både rättvist och ekonomiskt effektivt.

Politikernas uppgift är att ange ramar och spelregler, och marknadens uppgift är att sköta resten dynamiskt och effektivt. En välfungerande marknadsekonomi är ett verktyg för att bygga ett hållbarare, rikare och mänskligare samhälle. Marknadsmekanismen är inget trollspö, men i dag utnyttjas dess möjligheter inte tillräckligt.

Kom med och bygg en bättre marknadsekonomi i Finland, som arbetar ännu mer för vår gemensamma välfärd!

Ursprungligen publicerat på de marknadsgrönas webbplats: Mer marknader!

← Tillbaka till bloggen