Insändare · Helsingin Sanomat ·
Välfärdsstatens grund byggs på hållbar ekonomisk tillväxt
I stället för att avstå från ekonomisk tillväxt borde politiken fokusera på vilken tillväxt vi vill ha.

Läs originaltexten i Helsingin Sanomat →
De gröna unga inledde i Demokraatti den 2 mars en diskussion om att frigöra sig från ekonomisk tillväxt. De menar att miljökriserna inte kan lösas utan att vi avstår från tillväxt, samtidigt som välfärden inte ska försämras. Det väcker ofrånkomligen frågan om välfärdsstaten kan upprätthållas utan ekonomisk tillväxt. Debatten kan ha gett en bild av De gröna som verklighetsfrånvända, men den representerar verkligen inte oss alla.
Genom historien har ekonomisk tillväxt avsevärt höjt levnadsstandarden och välfärden. Utan tillväxt hade Finland aldrig blivit den välfärdsstat vi känner. Också dagens tillväxtbrist känns konkret för många genom arbetslöshet, fattigdom och begränsad tillgång till hjälp.
När det finansiella kapitalet växer ökar också utrymmet att finansiera det som är viktigt för oss. Finland behöver pengarna allt mer när befolkningen åldras, försvarsberedskapen kräver resurser och EU:s utgiftsregler och skuldbromsen begränsar det finanspolitiska handlingsutrymmet. Vår självständighet och välfärd har en räkning som måste betalas varje år.
Det är också sant att ekonomisk tillväxt inte enbart har gjort världen bättre. I en ideal värld skulle marknadsekonomin alltid beakta externa effekter. Enkelt uttryckt skulle förorenaren betala.
I dag kan alltför många företag och stater använda klimatet, marken och haven som en gratis soptipp. Plastprylar är billiga eftersom producenterna inte behöver ta tillräckligt ansvar för utsläpp och föroreningar. En produkt kan verka billig därför att politiska beslut håller kostnaderna för externa effekter låga, eller för att ingen alls betalar dem. I verkligheten belastar kostnaderna stater, ekosystem och vanliga människor världen över. Det är inte långsiktigt hållbart.
Kan välfärdsstaten upprätthållas utan ekonomisk tillväxt?
Politiska beslut kan också styra tillväxten i en bättre riktning. Genom att utforma systemet kan vi välja vilken verksamhet vi vill se mer av och vilken som bör fasas ut. Att inkludera föroreningarnas verkliga kostnader i företagens verksamhet har positiva effekter: det uppmuntrar hållbara lösningar och jämnar ut spelplanen för dem som redan hanterar sina utsläpp ansvarsfullt.
Ekonomisk tillväxt är alltså inte i sig problemet. Bristerna gäller de ramar inom vilka tillväxten sker, och dem kan vi lyckligtvis påverka. I stället för att avstå från tillväxt bör politiken fokusera på vilken tillväxt vi vill ha: sådan som stärker välfärden, finansierar samhällets viktiga grundpelare och samtidigt minskar skadorna på naturen.
Susanna Sielo
ekonomie magister, stadsfullmäktigeledamot i Esbo (Gröna)
Minerva Kastehelmi
ingenjör, ledamot i Lahtis stadsstyrelse (Gröna)
Akseli Tiitta
studerande i nationalekonomi