Fullmäktigefråga ·
Att motverka könssegregering i utbildningen och på arbetsmarknaden i Esbo

Bakgrund
Finlands arbetsmarknad är starkt könssegregerad, mer än i de flesta EU-länder. Strukturen upprätthåller kvinnors lägre inkomster, begränsar kompetenspotentialen och bromsar både jämställdhet och tillväxt. Vilken roll har Esbo i att bryta den?
Vi är vana att se Finland som ett av världens mest jämställda länder. Ändå skiljer två allvarliga problem oss från andra europeiska länder: våld mot kvinnor och en starkt könssegregerad arbetsmarknad.
Arbetsmarknadens segregation har sina rötter i utbildningen: 38 procent av kvinnorna arbetar inom utbildning, social- och hälsovård, jämfört med bara 9 procent av männen [1]. Enligt OECD börjar 56 procent av männen i högskolan inom STEM-områden, jämfört med 17 procent av kvinnorna [2]. Finland har en av EU:s starkast könsuppdelade yrkesstrukturer [3]. Enligt Statistikcentralen arbetar bara 9,1 procent av löntagarna i yrken med jämn könsfördelning [4].
Arbetsmarknadens segregation förklarar en stor del av könsskillnaderna i löner och intjänad pension. Lönenivån är vanligtvis lägre i kvinnodominerade branscher. Trots att finländska kvinnor i genomsnitt är mer utbildade än män [5] är de överrepresenterade i lågavlönade arbeten och underrepresenterade i ledningen [6].
Enligt de senaste uppgifterna var kvinnors genomsnittliga inkomster 84 procent av männens, med störst gap bland chefer [7]. Enligt Statistikcentralen har lönegapet minskat bara lite under tre årtionden, från 19,4 till 16,5 procent [8].
Könssegregeringen upprätthåller löneskillnader och ojämlikhet i arbetslivet och påverkar ekonomin avsevärt. När kompetenspotentialen inte utnyttjas fullt ut lider innovationsförmågan och produktiviteten [9]. Forskning visar att mångsidiga team fattar bättre beslut och skapar fler olika idéer. OECD bedömer också att en jämlik ökning av kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden kunde höja Finlands och övriga OECD-länders sammanlagda BNP med 8–9 procent till 2060 [10].
Finland skiljer sig från övriga Norden genom att inte ha minskat arbetsmarknadens könssegregering lika effektivt [3]. Sverige och Norge har balanserat könsfördelningen i utbildning och arbetsliv genom långsiktiga program, som Norges Menn i helse för män inom vården, och könspoäng i högskoleantagningen [11]. Islands Equal Pay Standard har minskat löneskillnaderna genom att kräva att arbetsgivarna visar att lönesättningen är jämställd [12].
Eftersom könssegregeringen på arbetsmarknaden har sina rötter i utbildning och tidiga val har Esbo både möjlighet och ansvar att påverka den. Enligt THL, social- och hälsovårdsministeriet och rapporten om jämställdhet i kommunalpolitiken börjar könsroller och uppfattningar om flick- och pojkyrken formas tidigt och förstärks under grundskolan [13]. Ungas yrkesönskemål återspeglar fortfarande traditionella föreställningar: flickor söker sig oftast till social- och hälsovård, pojkar till teknik och naturvetenskap. Valen påverkas av stereotyper, familjens och vänners exempel samt PRAO-perioder och andra kontakter med arbetslivet. Studiehandledning och läromedel har också en central roll i att antingen förstärka eller bryta dessa könsroller.
Könsnormer formas tidigt. Därför behöver flickor få bekanta sig med exempelvis teknik och naturvetenskap och pojkar få förebilder inom vård och pedagogik. Synliga förebilder och genusmedveten vägledning hjälper till att bryta begränsande uppfattningar om vilka yrken som passar vem.
Genom att konsekvent bryta könsstereotyper redan från småbarnspedagogiken kan staden påverka arbetsmarknaden brett och göra den mångsidigare, mer innovativ, produktiv och genuint jämställd.
Vi undertecknade fullmäktigeledamöter frågar:
Hur identifierar och förebygger Esbo könssegregering i utbildnings- och yrkesval inom småbarnspedagogiken, grundskolan och andra stadiet? Beaktas ett genusmedvetet perspektiv i undervisningen och studiehandledningen?
Hur uppmuntrar Esbo konkret flickor att intressera sig för STEM-områden och pojkar för vård och pedagogik? Samarbetar staden med högskolor, organisationer och företag kring detta?
Tillämpar Esbo för närvarande rekommendationerna i THL:s och social- och hälsovårdsministeriets policy brief från 2023 om att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden?
Vilken information har Esbo om könssegregerade utbildningsval på olika skol- och årskursnivåer, till exempel valfria ämnen och PRAO-branscher enligt kön?
Susanna Sielo
Stadsfullmäktigeledamot i Esbo
Källor
[1] Social- och hälsovårdsministeriet (2024). Finland åttonde i EU:s jämställdhetsjämförelse.
[2] Statsrådet (2024). Education at a Glance – könsskillnader i utbildningsvägarna i OECD-länderna.
[3] Helsingin Sanomat (2024). Finland åttonde i EU:s jämställdhetsjämförelse – Grahn-Laasonen: våld mot kvinnor är Finlands svarta fläck.
[4] Statistikcentralen (2023). 9,1 procent av löntagarna arbetade i jämnt könsfördelade yrken 2023.
[5] Statistikcentralen (2024). Kvinnor var mer utbildade än män 2023.
[6] Social- och hälsovårdsministeriet (2024). Förändringar i arbetslivet, könens ställning på arbetsmarknaden och lika lön.
[7] Statistikcentralen (2025). Kvinnors inkomster är fortfarande 84 procent av männens.
[8] Statistikcentralen (2025). Löneskillnaderna minskar långsamt – män gynnas mer av utbildning än kvinnor.
[9] OECD (2025). Unlocking the Potential of Women in Science and Research.
[10] OECD (2025). Dashboard on Gender Gaps.
[11] Policy Brief (2025). Åtgärder för att bryta könssegregeringen – lärdomar från övriga Norden.
[12] Policy Brief (2025). Åtgärder för lika lön – lärdomar från den isländska modellen.
[13] Jämställdhetsfrågor i kommunalpolitiken (2021). Jämställdhet i Finlands kommuner 2017–2021.
[14] Social- och hälsovårdsministeriet (2023). Policy brief: Att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden – rekommendationer till beslutsfattare